Det tog med förvåning och en smula bestörtning när jag just läste att Per Jonas Nordell inte är bland oss längre. Att han skulle lämna oss vid blott 59 års ålder hade jag inte väntat mig. Genom en av hand kolleger fick jag kontakt med honom när jag sökte en jurist som kunde hjälpa mig vad som gäller man skall publicera ärvda texter. Jag bjöd honom på lunch på en av Stockholms univ. restauranger och jag visade honom vad jag var osäker på. Två veckor senare hade han skrivit två brev som jag kunde sända till mina kontrahenter. Jag bjöd honom på ytterligare en lunch och det fick räcka för Per Jonas. Båda dessa gånger fick vi tid att prata om annat inom och utanför vårt universitet. Vi fann varandra. Efter detta hade vi kontakt ett antag gånger. Jag hade hoppats får träffa och samtala med honom flera gånger. Han upplevde honom en vänlig, omdömesgill och kunnig man som jag kommer att sakna.

I veckan tog vi farväl till Jonas Nordell i Oscars magnifika kyrka. Han gick bort på tok för tidigt. Jag lärde känna Jonas i början av 1990-talet, då han och jag konkurrerade om en och samma doktorandtjänst. Beredningsorganet föreslog Jonas. Jonas ringde då upp mig, och sträckte ut handen. Inte skulle vi väl få dålig stämning mellan varandra på grund av det? När jag berättade detta för en professor i finansrätt, sade han "att det var väl lätt när han fick tjänsten". Men fortsättningen blev att beslutande fakultetsnämnd gav mig jobbet. Jonas ringde igen upp, och med stor vänlighet gratulerade han mig. Detta säger mycket om Jonas person. En genuint fin människa. Vi fortsatte att umgås och ha roligt ihop. Jag saknar honom.