Rikard Olof Lindström

Tack för den tid jag fick uppleva med denna fina familj. Kom lite som en chock att Rikard gått bort. :( En trevlig man som gjorde att man kände sig välkommen. Vi fick till och med låna hans BMW cabriolet när vi skulle åka och handla! Det var ingen slit- och slängbil direkt, så ganska stort att vi fick köra den. Sen kan jag inte låta bli att nämna Karin, den bästa mamman, tack för allt! <3 Och bus-Helena, som fyller år idag, grattis! :) Ta hand om er!

Saknaden är stor.

Annika och Jörgen på Öland.

Min käre studiekamrat från KTH. Många härliga stunder ihop med en skojfrisk Rikard. Killepartier igenom livet som höll ihop kontakten med flera av oss. Kära tankar och hälsningar till Karin.

You let me know what means good husband.

We meet since 2011. These years you teach me so much.
Now our cabinet without ugly panel sticker. Where are you

För oss var Du en kär familjevän och vår närmaste granne på Öland.
Vi såg alltid fram mot att få umgås med Dig och Karin när vi kom ner.
Det hann bli många fina stunder tillsammans de sista åren.
Vi saknar Dig så mycket Rikard.
Vila i frid.
Charlotte och Erik

Jag kommer alltid att bevara Dig som ett ljust minne i min själ, men varför måste de som man tycker om mest lämna oss först.

Kanarieöarna 1987

Tack för alla trevliga stunder vi fick tillsammans

morfar jag kommer aldrig glömma dig

Tack för alla trevliga år som grannar på Harvägen. Vi har många fina minnen från åren tillsammans och den piggvar som du Rikard och Torsten lagade i ert nyrenoverade kök, är förmodligen en av våra godaste måltider någonsin.

Tack för alla fina minnen som grannar på Harvägen.
Vi glömmer inte Dina "perfekta" golfsvingar på tomten, när det regnade efter att Du nyss sprutmålat huset och som med regnet blev "polkagrisrandigt", Ditt grävande för att få till en pool till alla våra flickors stora glädje, när Du sköt nyårssmällare och Karin fick kasta sig i skydd, när du "räddade" rådjuret som hamnade i poolen efter att den första isen lagt sig, när Du "fuskade" med hårblåsen då vi tävlade om vem av oss som fick till en grillglöd snabbast, givetvis vår trevliga vistelse hos Er i Peking och mycket annat.

Tack Rikard för alla fina stunder vi har haft tillsammans! Vi minns dig med värme! Erika och Stefan

Rickard träffade jag för första gången 1961 i femte klass i Skiljeboskolan i Västerås. Det blev ett kort möte eftersom Rikard redan i nästa årskurs bytte skola. Men 1965 var det dags igen. Vi hamnade i samma klass på tekniska gymnasiet i Västerås. Det blev början på en för mig fantastisk, händelserik och utvecklande vänskap.

Jag slogs av hans enorma energi. Både mentalt och fysiskt. När det gäller prov på den fysiska energin, så tror jag att han är ensam om att ha lyckats bryta benet när han åkte slalom i den ganska flacka Björnöbacken i Västerås.

Hans intellektuella energi yttrade sig på många sätt. Plötsligt en dag hade han köpt Bob Dylans första LP och likaså introducerade han Leonard Cohen för mig. Men det var lite senare.

Sommaren 1967 liftade vi till Bournmouth i England och tror vi är ganska ensamma om att ha liftat igenom hela London. För två västeråsare var vi inte van vid tunnelbana. Och vi var ju ändå ute och liftade. I Bournmouth stötte vi ihop med ett par vänner från Västerås. De hade satt upp ett tvåmanstält, men det hindrade oss inte att ligga alla fyra i det. Ganska varmt när vi vaknade på morgonen.

Sommaren 1968 drog vi iväg till Paris. Resan började i Viggbyholm dit Rikard hade flyttat med sin familj. Bilfärden kunde ha fått ett snöpligt slut redan på Autobahn i Tyskland när motorn skar ihop. Men med en utbytesmotor och ett djupt sår i vår reskassa fortsatt vår färd mot destination Paris. Väl där fortsatte vårt asketiska boende när vi sov i bilen. Mitt i centrala Paris och alltid bryskt väckta av sophämtare som behövde vår plats.

Som sagt Rikard hade flyttat till Viggbyholm, vilket gjorde att vi träffades allt mer sällan. När jag flyttade till Stockholm i mitten av 1970-talet stötte jag ibland ihop med hans bror och far. På så sätt hörde jag om hans förehavanden i stan, men vi träffades aldrig. Jag var för blyg.

I somras fick vi kontakt igen. Jag hade skickat ett sms till någon som jag hoppades vara den Rikard jag har så mång ljusa minnen av. Och så en dag. Jag håller på att langa in golfgrejerna i bilen på parkeringen vid Tomelilla gk och telefonen ringer. Hej, det är Rikard. Som om vi skulle ha pratats vid dagen innan, trots att det gått över 30 år sedan vi talades vid.

Rikard ringde och gratulerade mig när jag fyllde år i december. Vi hoppades att vi skulle få tillfälle att träffas i sommar, men nu blir det inte så och det skapar en enorm sorg inom mig.