WAERNERS BEGRAVNINGSBYRÅ

WAERNERS BEGRAVNINGSBYRÅ

Vila i Frid, Elisabeth Fleetwood kom jag i kontakt med i Ahlströmska skolan. Hon var en fantastisk pedagog som gjorde lärandet intressant och roligt. Jag såg fram emot hennes lektioner och hon var en av mina bästa lärare under hela skoltiden..

Jag minns Elisabeth då hon var min lärare i Nya Elementar ff( för flickor) Tror det var åren mellan 1968-1972.

Min hustru Christina Fleetwood, som gick bort förra året, berättade ofta historien om sin egen födelse, såsom hon hade hört den från sin mamma Elsa Fleetwood. Elisabeth Fleetwood skulle ta studenten och Elsa ville vara med på firandet, trots att hon var hög gravid. Så hon gick dit, och jag antar att Christinas pappa Carl-Edvard 'Eddie' Fleetwood också var med. Mitt under middagen började Elsas få värk och hon fick gå därifrån för att åka till sjukhuset. Christina föddes följande morgon. Så började Elisabeth och Christinas relation. Jag minns Elisabeth, som Christina alltid kallade för 'La', främst från angenäma stunder på Fleetwood släktföreningens återkommande träffar på Riddarhuset, där Christina alltid var angelägen om att vi skulle vara med. Jag vet att Christina hade velat vara med och ta farväl av sin släkting Elisabeth Fleetwood.

Elisabeth Fleetwood till minne Min kontakt med Elisabeth inleddes när jag var barn och hon och barnen blev våra grannar på Gyllenstiernsgatan i början av sextiotalet. Min mor, Ingrid Björklund, och Elisabeth blev mycket goda vänner och behöll en nära kontakt fram till min mors bortgång. Därför finns det många minnen förknippade med Elisabeth. Hon utmärkte sig för egenskaper som lojalitet, gästfrihet och omtänksamhet. Jag minns stor gästfrihet från Källvik och Bältgatan, som utmärktes av att hon, trots heltidsarbete, ansträngde sig med att göra något extra av tillställningarna. Det var nog typiskt för Elisabeth att den sista gång då jag stötte på henne på gatan var hon på väg till Tomtebageriet för att köpa en viss sorts kakor som hennes dotter Caroline var väldigt förtjust i. Det finns en liten historia som min mor berättade, som jag upplever som mycket karaktäristisk för både Elisabeth och hennes och min mors relation. De satt med en chokladask framför sig, ur vilken var och en tog vissa sorter. Det där märkte min mor. Efter en stund frågade min mor Tycker du verkligen om de där? Nej, tycker du om de där? svarade Elisabeth. Det visade sig att de båda hade lämnat sina favoriter till den andra!

Tack för all den vänskap Du under många år visade vår mamma Gunnel Frostell. Ni båda hade verkligen en nära kontakt som mamma Gunnel satte stort värde på och gärna talade om. Någon gång träffade vi också Dig på besök hos mamma. Det var trevliga sammankomster.

Tack för lång vänskap med ljusa sommarminnen