Björn Sylvén

Käre Björn, så saknad du är! Du stod som en fyrbåk och visade en ljus väg framåt för Stockholm, Måtte den en dag beträdas. Tack för ditt så inspirerande och kunnig väsen. Du har lyst upp mångas liv!

Käre Björn, du var en underbar människa som berörde alla i din väg. Jag önskar verkligen att du själv hade fått uppleva din minnesstund igår, faktum är att jag hela tiden väntade på att du skulle dyka upp. Tack för allt, minnet av dig kommer leva kvar länge, länge.

Björn. Det var alltid med en air av varm glädje och förväntan som vi mötte dig. Stämningen steg snabbt och vi visste att strax skulle vi få veta och lära oss något nytt, få en ny vinkel på något som vi trodde oss veta, kunna eller förstå. Vi saknar dej, dina kunskaper och din varma person. Våra intressen låg förvisso ofta inom samma intresseområden: Vaxholmsbåtar (gärna ångdrivna), spårvagnar och tåg. Det kunde gälla Märklinjärnvägar, gärna modeller föreställande tåg som du hade ett personligt förhållande till, som du sett, åkt med eller drömt om. När du fick syn på en modell föreställande något särskilt intressant svenskt eller gärna danskt i tågväg, fick vi lära oss en mängd intressanta fakta, oftast förklädda till spännande och roliga historier om modellens förebild och dess öden och äventyr. Vi minns bland alla sådana minnesvärda besök särskilt ett: Det kom en exklusiv modell föreställande ett historiskt tyskt dieseldrivet motorvagnståg helt i metall. Modellen hade bland annat belysta bord i restaurangvagnen. Det var TEE-expresståget i den klassiska beige/vinröda färgsättningen och med den berömda TEE-symbolen i fronten. Detta tåg har jag åkt med på 60-talet. Med min Mormor. Bara hon och jag! Du försvann därefter snabbt för att återkomma någon timme senare med alla de kompletta biljetterna och originalbroschyrerna från resan i högsta hugg! Tåget blev snabbt införlivat med din tågsamling. Med värme minns vi de många ångbåtsresorna genom skärgården tillsammans med dig Björn och Kjell Detlofson. Det var Kjell som på försvarsdepartementet en gång i tidernas gryning anställde den då värnpliktige Björn Sylvén. I skärgården finns det nog inte någon kobbe och något skär eller deras innevånare som det inte fanns något spännande eller intressant som du kunde berätta om. När vi passerade Ytterby brygga på Resarö fick vi oss till livs den spännande historien om fältspatsgruvan och de där upptäckta grundämnena yttrium, ytterbium, terbium och erbium, alla döpta efter platsen. Ångbåtsbiff och SOS hörde till utflykternas höjdpunkter. Och trevliga vänner till dig dök alltid upp och förgyllde resorna. Ditt kontaktnät var enormt och tätt knutet. Förutom det obligatoriska besöket i maskinrummet hamnade vi ofta på bryggan hos kaptenen som du alltid var personligt bekant med. Vid ett sådant tillfälle utspann sig ett intressant samtal med kaptenen, ett samtal som vi blev djupt inblandade i. Det kom att omspänna vaxholmsbåtar i allmänhet, skärgårdens allmänna trafikläge i synnerhet, danska rälsbussar, svenska spårvagnar samt compoundångmaskiner. Som så ofta i ditt sällskap rullade samtalsämnena i väg. Svenska trettiotalsfilmer (gärna med Thor Modéen), Danmark överhuvudtaget, tvillingdetektiverna med kusin Hubert på Kaptensgatan och mycket, mycket annat. Björn, vi saknar dig. Eller som en av dina favorit författare, Astrid Lindgren, har uttryckt det: Du fattas oss! Vännerna på Eskader Peter, Maj och Hasse

Björn var en jovialisk person, mycket kunnig inom trafikområdet och stadens liv. Det var lätt att hålla med honom i vad han framförde. Han var alltid öppen för Europa och det inspirerade mig. Jag är mycket tacksam för att jag fick känna Björn. RIP.

Björn, Jag kommer sakna våra samtal om stort och smått, din värme, ditt engagemang och rättspatos. En särskild plats har alla våra skratt kopplade till minnena från vår tid tillsammans på försvarsdepartementet. Vila i frid min vän

Björn Sylvén, Stockholm har avlidit i en ålder av 68 år. Han efterlämnar släktingar och en stor skara vänner och kollegor. En av Sveriges verkligt stora profiler inom trafik- och samhällsplanering är borta. Under hela sitt yrkesliv var Björn Sylvén inspiratör och mentor för politiker, miljöaktivister och tjänstemän som ville verka för en bättre och mänskligare stadsmiljö. Jag träffade Björn i slutet på 1980-talet när jag blivit engagerad i Stockholmspartiet. Vi fann genast varandra och under många år stod vi i ständig kontakt. Med åren blev han en nära vän. Björn drevs av en humanism i sitt tänkande. Han talade alltid om den europeiska staden och hur dess månghundraåriga historia måste bevaras. Hans djupa kunskaper kom till uttryck i boken Stockholm staden som försvann som han skrev tillsammans med Anders Sjöbrandt 2000. Boken som blivit en klassiker skildrar de bortrivna Klarakvarteren med hjälp av samtida färgbilder. Bildtexterna bär Björns omisskännliga prägel. Kunnigt, elegant och ironiskt kommenterade han grävskopornas framfart. För många blev boken en ögonöppnare. Klarakvarterens mångfald med småbutiker, kaféer, teatrar och antikvariat stod i skärande kontrast till de kalla, hårda och omänskliga cityområdet som kom i dess ställe. Björn längtade alltid till Köpenhamn där han också verkade i stadens tjänst. När Stockholm bygger motorvägar för en ohållbar privatbilism vill Köpenhamn bli klimatneutralt till 2025. En stad där gående, cyklister och spårburen kollektivtrafik är i centrum. Kontrasten mellan de två huvudstädernas inriktning är ofantlig. Björn hade ett enormt kontaktnät och hans telefon gick alltid varm. Vänner och kollegor ringde ständigt och besökte hans trivsamma och bohemiska lägenhet på Gärdet. Under sjukdomen blev han alltmer orörlig men det påverkade aldrig hans sociala liv. Hans varma och livliga intellekt gick på högvarv ända till slutet. Vad jag kommer att sakna våra samtal och känslan av samhörighet, politiskt och mänskligt. De går aldrig att ersätta. Stella Fare

Jag minns med stor värme och saknad dina besök i Ranarpsstrand på Bjäre. Jag trodde att det skulle bli många fler.

Kära Björn, kommer sakna våra samtal och alla dina berättelser.

Tack för allt du gav din omgivning! Ditt namn kommer att leva vidare i den minnesfond som Svenska Spårvägssällskapet, Djurgårdslinjen och Stockholms Spårvägar vill stifta till stöd för ungdomar med intresse för kollektivtrafikens utveckling. För våra ungdomar var du ett ljus!

Till Björns minne. Vi är tacksamma att ha fått vara med i Björns vänkrets. Anna-Britta, Eva och Sven med familjer

Tack Björn, vi glömmer aldrig din vänlighet och personlighet under åren i våra gemensamma intresseföreningar.