Cecilia Svahn

Kära Cecilia! Det har gått en vecka nu sedan begravningen i Oscarskyrkan hölls av den underbara prästen Maria Bratt. Allt var så vackert i kyrkan: den vita kistan och alla rosor från släkt och vänner. Efteråt samlades vi i Bar à vins på Narvavägen. Jag kommer alltid att ha denna dag i minnet, fredagen den 28 juni 2019. Det betydde mycket att få höra andra berätta om dig och minnas tillbaka. Mamma Karin, syster Hélène och bror Johan hade ordnat allt så väl och jag har programmet framme på mitt matsalsbord och ser att sången som Lilly och Anna framförde heter ”I den stora sorgens famn” . .Jag saknar dig så mycket. Oupphörligen påminns jag om dig och tänker att, ”det här tycker Cecilia om ” eller ”här har Cecilia och jag varit” och till och med ” Jag kanske stöter ihop med Cecilia när jag går till Fältan i dag”. Så påminns jag om att det aldrig mer blir så och det är en stor sorg att du inte längre finns ibland oss. Tack vare dig fick jag uppleva så mycket trevligt när vi var på museer, skärgårdsutflykter, vår resa till Borgholm och mycket, mycket annat. Vi hade samtal som fördjupade min syn på livet. Under vår långa vänskap berättade vi mycket för varandra och vi hade aldrig brist på samtalsämnen. Gemensamt hade vi också att vi mindes allt vad den andra hade sagt och intresserade oss för vad den andra hade att berätta. I ditt instagram/ i din blogg finns du bevarad och det känns fridfullt att få gå in där och titta. Bilderna har en skönhet och dina kommentarer en positivism som speglar hur du brukade vara. Här finns bilder på vackra blommor, mode och böcker om historia. Man kan se bilder när du är på café med dina väninnor som du uppskattade så mycket och talade så gott om med mig och när du firar jul med din stiliga familj: din mor och dina syskon och syskonbarn, som du älskade.

Här finns också bilder från dina ungdomsår i Angers och London. Då kände vi ännu inte varandra och året i Angers var kanske det bästa i hela ditt liv. Jag föreställer mig hur du där var en blomstrade ung kvinna som njöt av livets skönhet och att du hade en stark tro på framtiden. Du fick kämpa mycket i ditt liv. Några av dina drömmar grusades och med stor beundran såg jag under de 22 år jag kände dig hur reste dig, försökte igen och aldrig gav upp. Jag skulle önska att du fått slippa så många prövningar. Jag är så tacksam över att ha fått vara din vän och är mycket ledsen i dag. Till jul skickade vi julhälsningar till varandra och jag sände alltid julänglar till dig. Nu ska jag ska spara mina ängelkort och bokmärksänglar och tänka på och minnas dig. Din vän, Erika